medlem9

Medlemsnamn:

Johnny Williamsson


Ort:

Kalmar, Småland


Bil:

Le Baron Cab 1989 Röd


Intressant att veta:



























Andra resan till Tyskland :-)


25 april 2003 inhandlade jag äntligen BILEN. Chrysler Le Baron 2,2 liter m turbo 177 hkr -12/1989. Röd med vitt tak. Cabriolet. Dvs exakt samma utseende som den bilen Christian (yngste sonen-blivande ägaren) o jag blev snuvade på i Hamburg månaden innan, fast denna har gått 16000 mil medan Hamburgaren hade gått knappt 10000. Den gången hade säljaren sålt ”vår” bil en timme innan vi hann fram. En mardröm som jag fortfarande försöker förtränga.

Jag hade via mail och fax försökt nå M+M Automobile i Aschaffenburg och gjorde ett sista försök via mobiltelefon från jobbet torsdag kl 10.20 (efter att jag varit hos tandläkaren och lagat ett hål i en kindtand utan bedövning).

Jodå bilen fanns kvar och jag fick svar på mina ställda frågor. Bilen var maskinellt och utseendemässigt OK.

Lite smågrejor som en defekt bakre ljuddämpare, höger bakfönster utan manövrering och några små defekter på taket var saker som jag kunde överse med tyckte jag. Jag var förberedd på att åka om chansen fanns så - in till chefen och be om ledigt. Till banken och växla in en del av köpeskillingen i Euro (jag hade en del kvar sen förra resan) till SJ och köpa tågbiljett till 13:03-tåget. Jag var hastigt hemma och plockade ihop en väska med det nödvändigaste för ett par dars bortavaro.

En brödlimpa, Bregott och apelsinmarmelad blev färdkost och det enda

i matväg som jag åt under resan, förutom läsk och en slät kopp kaffe på båten hem.

Alltså tåg till Köpenhamn. Byte till natt-tåg mot Würtsburg (Münchentåget) och kl 05.35 byte till lokaltåg mot Aschaffenburg. total ressträcka ca 100 mil. Jag var framme 07.15 och promenerade ca 45 minuter till adressen där bilen fanns (karta över A-burg hade jag skrivit ut från internet liksom alla spår som tågen gick från för att inte missa vid tågbytena).

Så, framme vid bilen som såg lika fin ut som säljaren lovat - ingen rost men kanske lite smutsig. Ringde till ett mobilnummer han lämnat mej och lite yrvaken lovade han komma inom 10 minuter. Han var turk i likhet med dom jag köpt en BMW 740 av tre år tidigare (tre mil därifrån i Frankfurt). Dom kände t o m varandra och hade haft affärer ihop vid den tiden (mars 2000). Världen är ändå liten...(BMW:n är förresten en UNDERBAR bil som jag planerar att behålla de närmaste 12 åren.) Nu tillhörde Chryslern egentligen en annan turk som dök upp efter ytterligare en kvart. (Komplicerat?)


Jag ville komma iväg så fort som möjligt och jag var redan efter 10 minuter övertygad om att detta var bilen för mej (eller rättare sagt Christian). Så den nyanlända killen med vidhängande nyförälskade tjej skrev raskt ut en köpe-

handling och till min förvåning eller beroende på min bristfälliga tyska prutade han 100 Euro. jag plockade upp mina 1700 medhavda men fick omgående tillbaka 100 (vadå fågelholksmin i ansiktet??) Jo tydligen hade han prutat med sig själv när jag ringde dagen innan och jag hade inte förstått det... Tackar tackar - dom gav ett väldigt gott intryck som inte tog fördel av situationen.


Ja ja, sen iväg och ordna skyltar och tillfällig försäkring. Killen stoppade in tjejen i baksätet och med mej i framsätet vrålade vi iväg till stadskärnan där VerkersAmt låg. In till en lucka (där det var kö) Killen snackade en massa

som jag inte förstod med en Frau Filsen i luckan. En massa pappersexercis och sen iväg ett kvarter till ett försäkringsbolag Frau ?? 80 Euro och sen tillbaka till Frau Filsen (kö igen) ny pappersexercis och sen iväg ett

kvarter åt andra hållet till en liten butik som sålde godis och tillverkade nummerskyltar!!!. (Ensam kvinnlig anställd - ingen namnskylt men troligen Frau ...) 28 Euro. Tillbaka till luckan intill Frau Filsen (Frau nåntingannat) och betalade 59 Euro. Tillbaka till Frau Filsen och bad henne följa med ut att inspektera bilen med nypåsatta skyltar - killen skruvade medan jag stod i kö. Hon kollade chassinummer och regnummer och klistade på ett runt klistermärke på främre och bakre reg skylten. Så var det klart – det tog ca 45 minuter alla fruarna tillsammans.


Tillbaka till bilfirman och plockade ut killen med tjej (hon hade ett litet elände att ta sig ur baksätet fast hon var max 160 cm lång och 20 år ung) och plockade istället in mina grejor, tackade för mej och åkte mot närmaste mack för att fylla bensin, olja, spolarvätska och fälla upp taket inför hemfärden (man vill ju inte bli förkyld av 85 mil nercabbat).


Iväg kl 10.50, kom till Hannover strax innan 15.00. Min hemifrån utskrivna färdväg sprack plötsligt då polisbilar blockerade vägen och tvingade mej i riktning mot Berlin!!! Dit skulle jag ju inte, jag stannade o kollade en sönder-

läst Europakarta jag hade med mej. Konstaterade att jag glömt läsglasögonen hemma (liksom rakapparaten - jag kände mej skäggig och i avsaknad av morgondusch relativt ofräsch) och kunde med svårighet förstå att jag måste vända. Sagt och gjort. Tillbaka igen liksom flera andra bilar. Försökte nästan forcera polisspärren i mina försök att återuppta min datorutskrivna färdväg men insåg att min trasiga ljuddämpare inte var något bra sällskap i en diskussion med en irriterad poliskår så jag hakade på kön som ringlade sig vidare in i Hildesheim. Där fanns en ny påfart men

nya avspärrningar och poliser. Efter att planlöst ha snurrat fram och tillbaka på småvägar (varför är texten i Europakartan så liten??) fann jag för gott att stanna till på en parkeringsplats på lagom avstånd från poliserna. Jag hade ju en stund lyssnat till upphetsade röster i radion men oförmögen att ändå förstå vad som pågick gick jag fram till en man som satt i en bil intill mej. Jo en kapare hade tagit en buss i besittning och hotade att skjuta passagerarna. Upplösningen på dramat kunde komma inom en minut eller inom ett dygn trodde man... Jaha vad gör man nu?

Mannen hade en lösning på mitt problem och visade mej på kartan (attans glasögon) hur jag skulle ta en mindre väg till Hannover. Jag förstod till slut hur han menade och kom så småningom ut på denna väg.... tillsammans med ett par tusen (kändes det som) andra som kommit på samma tanke. Tung trafik i massor. Långtradare täppte till rejält när två filer blev till en. Kröp med snittfart på 20 km/tim i tre mil.

Bensinförbrukningen på färddatorn visade ett tag över tre liter per mil och värmen ute var faktiskt åt sommarhållet. Svetten dröp mot läderklädseln. Jag kunde förstås fällt taket men gjorde det inte av någon anledning. Jag missade visst en poäng - precis när jag kommit ut på denna långa kökörning sa man på radion att NU hade dramat fått sin upplösning, som väl var utan skjutande eller andra blodsutgjutelser. En liten tröst att andra nu kunde köra den breda vägen...

Framme i Hannover visade nu skyltarna autobahn väg 7 mot Hamburg. Glad i hågen kom man till en ny skylt där det stod autobahn väg 3 mot Celle (en mycket vacker stad som jag var i under semestern 1999) men eftersom jag antog att Hamburg var rakt fram fortsatte jag utan att svänga. Tyskarna har ett sätt att skylta som gör mej förbryllad. Uppenbarligen utgår man ifrån att alla vet att Celle ligger i samma riktning som Hamburg och efter mycket snurrande i Hannover och med paus och tittande i kartboken igen (om man kisar med ögonen och låter solen lysa i en viss vinkel mot den finstilta kartan är det faktiskt möjligt att se åtminstone några centimeter med skaplig skärpa) kom jag till slutsatsen att även om jag inte hittade väg 7 igen så skulle det vara möjligt att med väg 3 ta sig över Celle till Hamburg för vidare hemfärd. Så - tillbaka igen och hittade vägvisningen mot Celle. Javisst efter en kilometer kom så kom vägvisning mot Hamburg och väg 7 och det var lugnt. Hela den här kaparhistorien och snurrandet i Hannover

hade försenat min resa med ca 2 timmar. Jag fick överge min färdplan över Danmark och gå på den något dyrare (men bekvämare) lösningen att ta TT-linjen 22.00 till Trelleborg direkt. Så fick det bli. Faktum var att jag fick 200 kr i rabatt för att jag var medlem i FMK (Försvarets Motorklubb) så det blev inte så dyrt. Hytten hem delade jag med en ryss som varit i Tyskland och köpt en skåpbil till sin firma och skulle köra hem med via Stockholm och Finland. Jag började inse att jag var lyckligt lottad som bara behövde köra ca 85 mil hem. Fast han hade bestigit berg som var 7500 meter höga berättade han (på tyska) så han var i god fysisk kondition. Jag hade bara Kebnekaises 2118 meter (tror jag) för över 25 år sedan att skryta med så jag kände en viss beundran för denne storvuxne ryss. Hoppas att hans fortsatta resa gick utan strapatser.


Hemresan från Trelleborg efter en lugn sjöresa med god sömn gick utmärkt och jag kom till Kalmar med bilen lagom till lunch kl 12 på lördagen. Christian är jättenöjd med mitt kap och alla hans kompisar har vallfärdat hit sen dess och han och dom har suttit långa stunder i bilen. Taket har motionerats ett antal gånger har jag sett. Slutet gott allting gott!


Lycka är en cabriolet!


Nu återstår bilverkstad (vidtalad per mobiltelefon redan från Hannover) med ny ljuddämpare och registreringsbesiktning (inbokad som av en händelse redan för en månad sedan) den 8 maj


Bilderna visar vad man kan få för 14.800 kr + tyska registreringskostnader. Resor och svensk reg besiktning 1.920 kr tillkommer förstås också liksom reparationskostnader.


Blev Du inspirerad att söka äventyret i en importbil? Ta reda på vilka bilpriser & bestämmelser som gäller, förbered Dig noga, var beredd att åka när tillfället kommer, ha en reservplan och hoppas på TUR !!!! Internet är en självklarhet, studera www.mobile.de www.car24.com och http://motorcenter.sueddeutsche.de m fl saiter. Lycka till!


Johnny Williamson, bilentusiast i Kalmar.

LeBaronclub © 2009 • Privacy Policy • Terms Of Use